herbivoren

jag är så jävla ledsen, arg, förbannad, sårad, ALLT!! jag fattar inte hur du kan vara så jävla ignorant, trodde inte det var möjligt! vet inte var jag ska börja.. eller sluta, all vår skit har inget slut utan blommar upp var och varannan jävla dag! jag orkar verkligen inte! jag som gör allt för dig, allt för att vara helt perfekt för dig, hur tror du det känns när man bara får skit tillbaka? hade jag behandlat dig så som du behandlar mig så skulle du dumpat mig för längesen..

jag är sjukt sårad, ska du veta. det kommer krävas massor av dig för att få mig att glömma detta o förlåta. jag mår otroligt dåligt nu, lev med det. vad fan vill du att jag ska tro egentligen!! ÅÅÅÅHHHHH

så fort det börjar gå bra mellan oss, så fort det känns som att vårat förhållande kan slå allt som kommer i dess väg så kommer ALLTID någon o förstör. jag är så förbannat jäkla trött på att känna mig svartis på alla dina förra tjejer som verkar sakna dig. jag hatar det, jag mår så jääääääkla illa och blir alldeles skakig o ledsen så fort jag ser det. som nu, ojoj.. känns skitjobbigt. finns inget jag kan göra dock, o det suger. dax o skaffa sig en voodo-docka???

tänk om man kunde känna sig tillräcklig. lycklig, igen. allt jag gör blir fel, allt jag säger blir också fel. sättet jag beter mig på verkar vara helfel. allt med mig är fel känns det som, om du bara kunde få mig att känna mig på ett annat sätt igen, att jag räcker till för dig, att du inte tar mig för givet, att du överöser mig med kärlek precis som du gjorde förr. var det ett misstag att flytta ihop? jag har många gånger legat sömnlös och undrat hur vårt förhållande hade sett ut ifall vi fortfarande bodde separat. hade jag fortfarande känt mig efterlängtad, saknad, älskad, uppskattad? nu känns det bara som att jag är i vägen.. vet inte vad det är jag gör fel, jag har inte ändrats något sen vi började träffas men ändå så känns det som att du börjat tröttna. förmodligen så nojjar jag mig bara, och kommer se tillbaka på den här texten med avsky och ånger, men det är såhär jag känner nu. våra dagar tillsammans liknar jims värld och deras relation. varje dag samma sak, någon av oss blir arg, någon vet inte om den skall skratta eller gråta, sen blir det bra igen..oftast. bergochdalbana sammanfattar det.

jag känner fortfarande samma sak för dig och har inte tröttnat på dig en enda sekund av detta halvår, jag hoppas innerligt att det håller mellan oss längelänge framöver, lägenhet o allt.. jag vill inte att någonting skall komma i vägen och emellan oss två för att jag älskar dig för mycket för att se vårt förhållande ta slut. du är pusselbiten som jag saknat gud vet hur länge och du kompletterar mig på ett fantastiskt sätt. jag vill spendera varje dag med dig, jag vill se dig varje gång jag vaknar och innan jag somnar, jag vill se dig i mina drömmar och jag vill dela mitt liv och alla händelser med dig, jag vill finnas där för dig alltid, precis som jag vill att du alltid skall finnas där för mig. jag är totalt förlorad i dig och jag kan inte få nog av din närhet, det är den som fyller mig med all den kärlek jag känner och så fort du ens bara tittar på mig och ler så blir jag vips världens lyckligaste tjej, utan tvekan. känslan går inte att beskriva! den är överväldigande. och när du lägger en hand på mig, håller om mig, kramar mig, kysser mig.. smeker min midja när du går förbi..jisses, jag blir varm av bara tanken. jag vill inte att det skall ta slut..inte nu, inte sen. jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig, hela året har för mig varit nedgångar med alla förluster etc, och hade inte du varit där för mig varenda gång och fångat upp mig så hade jag nog inte varit samma person längre. du gör mig bra. jag älskar dig.

den där känslan av otillräcklighet har nog alla känt någon gång. nu känner jag det, mer än någonsin. en ny känsla för mig som jag aldrig riktigt fått smaka på..vilken tur man haft va. men nu? nu är det kört. nu finns det ingen återvändo, o jag undrar vad mer som finns för mig där ute. vilka mer känslor som jag lämnat outforskade, som bara väntar på mig, färdiga att attackera då jag känner mig som bäst. jag har suttit o tänkt på mina val den senaste tiden, detta år rätt är det sagt, o jag kan inte bestämma mig om jag agerat rätt eller inte. det negativa väger upp det positiva men allt känns ändå helfel. att något kan kännas så rätt och perfekt men samtidigt kännas som pest och pina, hur kan det vara så? o vad ska jag ta mig till nu?
jag känner mig värdelös. oomtyckt. ful. tjock. äcklig. konstig. otillräcklig. dryg. förjävlig. ska det verkligen vara så? JAG VILL INTE BEHÖVA MÅ SÅHÄR!! det ska ingen behöva!! jäklakukskithelvete.

nästa steg..hm, får se vad det blir. i nuläget vet jag ingenting, o kan inte lova nånting. men ändring blir det, ja jäklar.

Tisdag, pissdag. Tack vare -inga namn nämnda-. sen är jag dundersjuk också. kunde knappt ta mig upp ur sängen i morse, hela kroppen skakar, huvudet värker, kan knappt andas och halsmandlarna är lika stora som mina händer. Dagen kändes genast lovande när jag vaknade.

Har nu knaprat en massa amerikanska smärtstillande i förhoppning om att bli någorlunda frisk så att jag kan bege mig ut till stan o möta upp min högra hand Emma. uträtta några ärenden, o sen till anton..typ.

Härnäst: dax att kela med duschen!

Hade ett väldigt intressant samtal med Yrsa i väntan på bussen i Huddinge. Folk runtomkring måste haft det väldigt kul. När jag väl ska pierca mig där nere, vad händer om jag tycker det är skönt? Det kan bli otroligt awkward.
Jag minns när Tyron på ANT skulle pierca mina tuttisar, då var han tvungen att rengöra runt om (nähää..) o gnuggade mina bröstvårtor, det låter skumt -jag vet. Det innebär ju att han blir tvungen att göra det där nere med.. dessutom något utförligare? O sen "dra" i klitoriskappan för att kunna trycka igenom kanylen.. HAN SKA TA PÅ MIG! Det värsta är ju att han är dödssnygg också så det kommer resultera i att jag die a little inside.
måste hålla mig från att inte stöna.. haha! Hur skall detta gå:(

Det blir bara värre. Väcktes inatt av morsan, jag låg tydligen o skrek mig hes. undrar vad grannarna tänkte.. hur jag än försöker vakna ur mina mardrömmar så lyckas jag aldrig, o gör jag det vaknar jag alltid kallsvettig o gråtandes, helt matt i hela kroppen. o hur jag än försöker tänka på någorlunda bra saker innan jag somnar om igen i hopp om att inte hamna tillbaka i samma jävla drömmar så går det inte. jag befinner mig alltid exakt där jag vaknade. o det här igår var droppen som fick bägaren att välta.. morsan har börjat snacka om att jag borde träffa psykolog eller ta  sömnpiller, vill inte något utav dem.

jag vet inte vad jag ska ta mig till, du som stod mig så nära förr, våra sjukligt långa pratstunder under bron o alla vackra minnen. du var den främsta anledningen att jag åkte till finland över huvud taget under somrarna, o att du nu är borta får mig alldeles likgiltig. vad fan skulle du lämna oss för? vila frid älskade vän, du kommer alltid stå mig nära o jag glömmer dig aldrig. jag kommer o lägger rosor o ljus på din grav i vår.

v, om du bara visste vad jag kände för dig.. jag är sjukligt rädd över vad som kommer hända den 2a, jag ber om ett mirakel.. du får inte lämna mig, inte du också! din livsglädje behövs för att behålla min, din familj som jag kommit så nära-deras sorg kommer vara oumbärlig.. känns förjävligt, att något såhär vidrigt ska drabba dig, du som äntligen börjat leva ett cleant liv.. mardrömmarna jag har på nätterna handlar mest o oftast om dig, det här är så jävla svårt för oss, vi älskar dig!! jag ska skjuta fittläkaren som feldiagnostiserade dig om något går fel under operationen.. jag vill bara inte förlora dig, det är inte rätt! vore det möjligt skulle jag ge mitt liv framför ditt, du har all anledning att leva. fan, tårarna börjar tränga sig fram när jag skriver det här, sitter i skolan o har plötsligt förlorat min aptit.

f, att du ska bli utvisad gör mig inte heller särskilt lycklig. så lång tid som du nu fått sitta o ruttnat pga din polare.. o nu måste du dra i ytterligare flera år. jag som varit så jävla glad över att du skulle få komma ut i år, efter 3 jävla år skulle jag äntligen kunna hänga med dig när jag än ville.. o nu 10 år till.. vittu

j, även fast jag känt dig en sjukt kort tid så har du ändå kommit mig otroligt nära.. jag vill inte att du ska flytta:( vill inte!!

det värsta är att när jag läser igenom denna text jag nu skrivit så vill jag bara radera skiten. allt handlar om mig, inte om er som det egentligen är om.. hur ni kände, känner, fan.. jag är helt tom på insidan. få saker får mig att skratta numer, efter i tisdags så förändrades mitt liv till det sämre, o jag kommer sakna er alla något extremt.. jag älskar er, nu o alltid

humör: totalt jävla bränd och heldöd

har nog sovit sammanlagt 3h på 3 dygn.. inte nyttigt.
såg baksmällan för 3e gången med nicole, träffade orre + polare som skulle på samma film, var mys att träffa den muppen igen. snackade minnen, tja, sådant som man brukar komma in på när man träffar 'ex' ?
sen var det en gammal gubbe som började ta på mig mitt på perrongen i tecen, vidrigt. kom en snubbe och befriade mig från den hemska mysgubbens händer, tack och lov. creds till dig mannen, civilkurage är fan beundransvärt.

nu ska jag till macke och jack och dygna där. yay. bilder kommer seeeeen.

ta taa

humör: solbränd och seg

jösses vad mycket uppmärksamhet man fick bara av att ligga och sola i string liggandes på mage.. kom igen, så mycket ser man inte? dessutom så är det skitfult med bikiniränder som sitter över hela arslet. tycker folk borde växa upp, har dem aldrig sett ett ass förr eller? verkade inte som det. muppar.

var i alla fall ute med malin i hellasgården och solade i 5h, awesome. snart kommer nicole, ännu mer awesome. och jag är hungrig. 

oh, en sak till. innan jag träffade folket i söndags var jag och nicole i stan, gled förbi plattan där det var nå sorts minnesstund. och för vad? jo, 3 döda och 9 svårt skadade i tel aviv på ett HBT center för unga. en maskerad man hade kommit in och börjat skjuta som ett cp där inne, f(ortfarande på fri fot.. )
när jag fick veta vad som hänt så måste jag erkänna att jag började storböla, vem fan tror han att han är? jag vart så otroligt jävla äcklad och jag kände ett så sjukt stort hat inom mig så det finns inte. bara för att man inte går efter normen och är straight, ÅH jag blir så jävla upprörd! hur fan kan man? det är pinsamt hur människor kan vara så trångsynta.

hate will never win. we'll keep on fighting for our rights!
my thoughts go out to you.. my deepest condolences :(



R.I.P